Breathe..

--- 18:27 ---

Jag tycker inte om den här smärtan. Jag tycker inte om den alls. Jag vill inte ha den då den infekterar hela mitt Jag.
Just den här smärtan triggar igång mitt minne som i sin tur sprutar fram bilder och känslor. Minnesbilder och känslor som jag inte vill ha nu.
Jag vill inte ha dem. Vill inte veta utav dem nu. Jag vill bara låta dem vara kvar i sitt fack utav Förflutet. Förlutet och undanstoppat där de inte syns.

Out of sight,
out of mind..


Det gör ont. Inte själva smärtan. Den är inte ens i närheten utav samma styrka som igår. Men minnena. De gör så förbannat ont just nu att det enda jag vill göra är att falla ihop och inte resa mig förrän de är borta. Förrän de bleknat till oigenkännlighet.

De drar dessutom med sig andra minnen. Minnen om svek. Minnen om lögner, otrohet, otaliga tårar och om desperata försök att försöka glömma. Att försöka glömma och gå vidare.
Jag försöker allt jag kan för att inte implementera dem på mitt nuvarande läge. Jag försöker så förbannat hårt, men den lilla rösten bak i huvudet skriker just nu så högt att det slår lock i mina öron.

Jag har inte alla fakta. Jag vet inte hur läget är. Jag har ärligt talat ingen aning om hur saker och ting egentligen ligger till, vad som kan hända och hur tankarna ser ut. Jag vet ingenting.
Inte allt för avlägsna händelser har för mig bara bevisat ännu mer att man aldrig ska tro att saker och ting är på ett visst sätt.
Saker är tydligen aldrig som de verkar. Vem som helst kan när som helst ändra sig totalt.

Ta aldrig något för givet.
Aldrig.


Tyvärr innebär just det att ej heller lita fullt på någon.
Alls.




Förlåt mig.
Det är inte ditt fel. Det är hans. Deras.
Och jag avskyr mig själv för att det är du som drabbas..


~*~