Inte i övervälmande styrka, men känslorna ligger ändå där ute i periferin.
Oron dallrar likt hettan från asfalt, men jag vet inte riktigt vad som frambringar den. Inte helt säkert, åtminstone.
Jag är rädd för en massa saker, men mestadels antar jag att det ligger kvar en del ifrån förra veckans händelser.
Rädslan för att yttrade ord faktiskt hade en grund, att det faktiskt inte bara var ord tagna ur luften.
Bara tanken på att det ligger någonting bakom dem gör att mina ögon börjar bränna och halsen stockar sig.
Jag är rädd.
Möjligen livrädd.
..men jag vet inte hur jag ska ta mig ur det.
~*~
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar