-ingen-

--- 22:56 ---

Det är så förvirrat.
Så otroligt förvirrat.
Jag vet liksom inte på vilket ben jag ska stå.
Vad jag ska göra, vilken värld jag ska leva i.
På något vis känns det så brutalt overkligt.
Så otroligt brutalt overkligt.

Samtidigt som jag inte känner någonting,
så susar det ändå i min mage.
Även fast det inte känns som om det går ända in,
så dunkar mitt hjärta ändå hårdare.
Trots att det är så fel,
så är minsta beröring som ett ljuvt gift.


I just want more..


Samtidigt saknar jag honom så otroligt mycket.
Så mycket så att min hals börjar värka.
Så mycket så att mina ögon börjar svida.
Jag saknar början.
Jag saknar hur han var då.
Hur han fick mig att känna.

I crashed into you..

Jag saknar de där små orden.
Jag saknar det faktum att jag var så blind
och bara såg allt det bra.
Jag saknar att bara se allt det fina.
Det som fick mig att falla så gränslöst.
Det som fick mig att överge mina ideal.
Det som, till viss del, fick mig att komma över mig själv.

I crashed into you..

Det är bittert när man inser,
att trots allt man må ha trott,
så övervinner inte kärleken allt.
Man kan inte kuva sig själv hur mycket som helst.
Man kan inte offra hur mycket tid som helst.
Jag tänker inte offra hur mycket tid som helst.
Jag skulle ångra det något oerhört.
För tid, trots vad man ofta säger,
är något som vi inte har obegränsat utav.

Julens händelser fick mig att inse
att jag måste leva mina drömmar.

För en dag
är det försent.

I crashed into you..


Kärlek är inte allt.
Ibland
måste man även leva.


And I went up in flames..




~*~