Cleansing..

--- 15:01 ---

Well..
Jag antar att många utav er redan förstått vad det är som hänt.
Men jag tänkte ändå att jag skulle klargöra lite, så att ni slipper fråga.

Vad som hände?
Ptja..
Vi, (min pojk och jag..), gick från vansinnigt förälskade och att vara milimeter ifrån att skaffa familj, till att jag vaknade upp och insåg att det inte kommer fungera i det långa loppet. Känslorna finns (fanns?), men det fungerar inte.

Jag orkar inte leka mamma igen.. Orkar inte behöva påpeka saker hela tiden. Orkar inte vara den som ska hålla ihop allt det praktiska.

Visst..
Förändring var på G, det var den verkligen. Men för sent. Det kaos som han kunde klara utav att leva i hade resan etsat sig fast i min hjärna. Ett kaos som jag vägrar ha. Ett kaos jag inte behöver.
Sen får det finnas hur mycket kärlek som helst från hans sida..


Ibland är kärlek inte nog..


Så.. Ehum.
Igår åkte jag till Örebro, pratade med honom och lämnade tillbaka hans nyckel.

Hur det känns?
Ptja.. Inte speciellt mycket, faktiskt. Känns mer skönt att jag nu behöver slippa tänka på hans värld också. Slippa räkna in honom i allt jag ska göra. Slippa pusta vid tanken på hundhår överallt..
Visst känns det tråkigt när jag tänker på hur hans ögon glittrar när han ser på mig. Hur han började ändra på hela sitt sätt att vara. Vart det var påväg innan min kropp sa ifrån.
Men de sakerna överväger tyvärr inte irritationen över allt det andra.

Tyvärr.

I deserve so much more..


Och nej..
Jag är inte arg. Jag är inte ledsen.
Det var mitt val.



And for once I can say:
It isn't me.
It's you..



Och ärligt?

Jag hade slutat bry mig.




Thanks for the memories,
even though they weren't so great.
'Cause He tastes like you
only sweeter..




~*~