Out of sight..

--- 12:45 ---

Jag är konfunderad. Konfunderad och rastlös.
Sitter uppe i Östersund och längtar bort, längtar hem. Hem till min lägenhet. En lägenhet där jag får vara för mig själv, där jag kan slappna av.

Problemet är bara att det känns som om det kan bli för mycket utav den varan just där. För mycket ensamhet, för mycket avslappning.
Efter att ha bott hör uppe i Östersund i ett år så har jag vant mig vid att alltid ha något att göra, att alltid ha människor att umgås med.

En vän till mig satt i lördags kväll och upprepade samma mening om och om igen - "Åk inte, flytta inte. Du får inte lämna mig."
En annan vän påpekade att det var så flera utav dem kände, att ingen ville att jag skulle försvinna ifrån deras närhet.
Detta är något som, för mig, är väldigt nytt. Jag är inte van vid att vara omtyckt på det här viset, jag vet inte hur jag skall förhålla mig till det. Jag vet hur man känner sig när man är den där vännen som människor ringer när alla andra är upptagna. Jag är van vid att vara den där som hänger med i brist på annat. Detta har resulterat i att jag inte fäster mig vid folk för mycket - Att jag alltid är beredd på att vänskapsband klipps.

Jag kan helt enkelt inte förstå att någon verkligen, på riktigt, sörjer att jag inte längre finns i närheten. Att någon sitter på en fest och yttrar orden "Jag önskar att Andrea vore här..".

Allt som går igenom mitt huvud är bara
"Ja jo, det är säkert roligt när jag är där, men som ni vet - Out of sight, out of mind".

There will always be
someone else..

~*~