Den där känslan är tillbaka. Den där känslan som gör att allt omkring mig känns för litet, för trångt. Det känns som om jag inte riktigt får plats, som om jag inte riktigt kan andas ordentligt utav rädsla att ha sönder något.
Ungefär som Alice när hon växer ur huset med armar och ben stickandes ut genom fönster och dörrar..
Det känns inte som att jag hör hemma här. Här eller någon annanstans där jag tidigare har varit. Jag vet inte vart jag ska ta vägen, då ingenting riktigt känns Rätt.
Dock är jag inte så säker på om det har med själva platsen att göra så mycket som det har med mig själv att göra. Antagligen är det jag som är Fel, jag som inte riktigt passar in i mitt egna skinn. Det är liksom för litet för Mig. För litet för det jag vill göra..
Jag önskar att jag hade obegränsat med pengar så att jag kunde resa min väg. Vart resan går spelar ingen större roll, bara den infaller nu och omfattande. Om jag bara finge resa bort ett tag, se andra platser, träffa nya människor, andas en annan luft..
Australien, Japan, USA, Grekland, Italien.. Ja. Allra helst samtliga platser efter varandra.
Jag får inte plats här just nu,
och det känns inte bra..
~*~
1 kommentar:
Jag känner igen känslan så jäkla väl. Jag har vandrarblod i ådrorna, får skylla på det. :)
Och jag kan inte se dina bilder på bilddagboken så ofta för sidan muppar jämt. Vet inte om det är för att jag har ett segt, mobilt bredband,eller om det är för att bdb-foket behöver fixa en större server. Jag tippar på det senare.
kram malena
Skicka en kommentar