Tattoo

Det är inte det att jag är direkt osäker,
det handlar snarare om minnen.
Minnen och återkommande känslor.
Inte lika starka som förut, men de finns där. Bubblandes under ytan,
tillräckligt nära för att då och då skapa en svallvåg.
En svallvåg som sköljer över mitt huvud,
ner över min kropp.
Framkallar ett sug i magen som både är ovälkommet och inkräktande,
men ändå intrigerande.

Den triggar sidor hos mig som jag inte riktigt är säker på att jag välkomnar,
men samtidigt är de ett tecken på att jag kanske börjar komma till liv igen.
Att mitt Jag inte är helt utdömt,
att det fortfarande finns hopp.

En liten del utav mig vill kasta mig ut över kanten,
en annan liten del kämpar emot med tankar om att det är fel.
En tredje liten del välkomnar det hela och lovordar minnena,
påminner mig om den sprakande energin.

Den största står dock still och ser på.
Avvaktar och väntar.

Den vet vad den har,
och den står still.

~*~