Det var inte speciellt längesen jag skrev "You will consume me, but I won't walk away".
Jag ljög.
Dock tror jag inte att det egentligen kan kallas för just "lögn", med tanke på att i just den stunden de orden skrevs så var de sanning. Just i den stunden var de så mycket sanning som de kunde bli.
Låt oss istället säga att läget ändrades. För det gjorde det verkligen. Snabbt, dessutom, vilket i och för sig inte är en ovanlighet i mitt liv. Jag har med åren blivit ganska van. Det är ju trots allt jag som i de flesta lägen ändrar det.
Jag tycker om förändring.
Nåväl, för det mesta i alla fall.
Denna gången var det dock inte jag som ändrade läget. Inte från början.
Jag försökte stå kvar. Jag ville stå kvar. Jag försökte så gott jag vågade, men jag fick inte.
Till slut räckte det. Det slutade helt enkelt att vara värt arbetet. Det blir lätt så när man inte får någon lön för mödan.
Hur som helst så började jag bli immun och beslöt mig för att det fick räcka.
Till och med ögonen slutade bita på mig och ärligt talat är jag alldeles för stolt för att tillåta mig själv att bli trampad på om och om igen. I det läget spelar det ingen roll hur fina ögonen är. Alla har en gräns.
Min kommer ganska snabbt.
Du vet..
Jag förtjänar mer.
Så mycket mer.
And I'm gonna get it.
Och angående beröringen jag inte kunde få nog utav?
Den berusningen har avtagit.
Glöm.
Med ömhet.
~*~
Med ömhet.
~*~
1 kommentar:
Ibland känns det som om berusningen alltid kommer att avta... och det skär i hjärtat.
Skicka en kommentar