Väntan..

--- 19:39 ---

Jag känner mig lite som ett barn dagarna innan julafton. Jag vet att det egentligen inte är bra, men jag kan på något sätt inte riktigt låta bli.
Jag ska inte försöka ljuga och säga att jag inte har några förväntningar, för det har jag. Det är ärligt talat svårt att inte ha det efter det senaste tiden. Jag kan dock ärligt säga att jag inte har några större förväntningar på något speciellt, utan mest förväntningar på att det ska bli oerhört trevligt.
Jag är ganska säker på att det kommer att bli det. Jag skulle bli rätt förvånad om det inte blev det. Det känns nästan omöjligt att det skulle kunna gå helt snett med tanke på hur läget ser ut nu, hur det har vart, hur många timmar som förflutit. För många timmar har förflutit. Många timmar och nästan oräkneliga ord har lämnat mina läppar och fingrar. Trevliga timmar, dock. Timmar som gett mig lugn i det kaos jag skapat mig.
Eller ja, "kaos" är nog en synd att kalla det. Det är mest otroligt rörigt och denna dagen var ett bevis på att det inte höll längre. Ett bevis på att jag inte håller längre. Det är som om jag håller på att gå upp i limningen, sakta men säkert.

Varje gång jag ser in i de ögonen så gör det ont. Stundtals lamslående.
Det är egentligen ganska sjukt med tanke på att samma ögon kan få mig att lé från insidan och ut. Jag är bara fundersam över om smärtan egentligen har med mig att göra överhuvudtaget. Om smärtan verkligen är min. Men det spelar egentligen ingen roll. Smärta är smärta och den är i alla fall äkta och ärlig, till skillnad från så mycket annat.

Jag vill dock att du ska veta att jag inte vill fly varken ifrån eller till. Inte just nu.
Som jag redan sagt. Jag tror att jag behöver det här. Fråga inte varför för jag är inte säker på att jag har något tillfredsställande svar att ge dig. Jag vet bara att jag väntar.
Loppet är ännu inte kört.
Det har bara börjat.



Although..
Know this.
There are some things
that do have
a time limit.




~*~