And here we go again..

--- 00:57 ---

Jag känner så väl igen mönstret. Jag är ganska bekant med det vid det här laget. Frågan är ju varför jag ändå ger mig in i det. Jag vet precis vart det är på väg, jag vet att det är dåligt och jag vet mycket väl att jag inte borde. Jag borde inte snurra in mig mer än vad jag redan är insnurrad, speciellt inte när den där känslan kommer smygande och griper tag om min mage.
Den där känslan kallad Verklighet.

Jag kan skämta, jag kan lé och jag kan skratta högt. Jag kan agera som om jag vet precis vad jag håller på med. Jag kan prata med dig och få dig att tro att allt är okej. Att saker och ting är precis så som de ska vara. Precis så som jag menat dem att vara.
Men för att vara ärlig så vet jag ibland inte alls vad jag håller på med. Vet inte varför jag gör vissa saker, varför jag låter saker gå lite för långt. Varför jag inte stannar upp redan innan det är för sent.

Okej. Jag vet till viss del. Till en viss del är det ju vad jag vill. Jag vill gå längs den vägen. Jag vill vika av från den jag går på för stunden då den stundtals är på väg att ta knäcken på mig.
Ibland vill jag fly ifrån den för att aldrig återvända. Lägga den bakom mig, precis som så många andra vägar jag färdats på. Jag menar, det är ju ändå bara en väg och vägar finns det gott om.

Eller?

Jag skulle kunna fly. Jag skulle kunna byta väg helt och hållet och ibland är jag säker på att det är det enda rätta. Sedan händer något. Något sägs, något görs eller så kommer den där känslan över mig. Den där känslan som får det att suga till i min mage, som får det att gå runt i huvudet på mig.
Jag tror att den ibland kallas för Minne.

Jag har ett väldigt bra minne. Ibland lite för bra. Ibland väldigt selektivt.

Jag borde nog springa min väg åt ett annat håll. Jag borde kanske springa så fort mina ben bär och mina lungor orkar. Sanningen är att jag skulle klara det ganska lätt. Precis som de andra gångerna.

Men just nu vill jag inte. Jag vill ärligt talat inte springa min väg.
..Och vem vet? Det kanske är nyttigt för mig att stå kvar precis just här?



I crashed into you, and I went up in flames.
Your face, your eyes. They're burned into me.
You will consume me..
..But I won't walk away.



~*~